Arkitektur och konst
Här är miljön inte en fond för verksamheten. Den är en del av den. Husen, färgerna, vattnet och trädgården är formade för att väcka något hos den som rör sig bland dem.
Hus som stödjer det som sker i dem
Mellan 1968 och 1992 växte husen fram, ett i taget, i samma anda: mjuka former, naturliga material och ljus som får ta plats.
Husen ritades av arkitekten Erik Asmussen. Han kom från Köpenhamn till Sverige 1939 och ritade under sitt liv mer än hundra hus i Norden och norra Europa. År 1976 flyttade han själv hit, till Terrakotten, ett av husen han ritat.
Varje hus formades efter det som skulle ske i det. Eurytmihuset fick sitt höga tak och sitt åttkantiga golv för att rymma rörelsen. Ingenting är standard, men allt är genomtänkt.
År 1977 belönades husen med Sveriges mest ansedda arkitekturpris. Juryn framhöll den stora enkelheten i detaljerna, de få materialen och den egensinniga färgsättningen, och hur formen hängde ihop med pedagogiken.
Färgen
Färgerna valdes med samma omsorg som i en målning.
Asmussen arbetade fram dem tillsammans med konstnären Arne Klingborg och målaren Fritz Fuchs, som tog sig an mycket av själva målandet. Många innerväggar laserades: färgen lades i tunna, genomskinliga skikt, så att den skiftar med ljuset.
Blå ateljén är klarblå. Andra hus går i lavendel, rosa och kalkvitt, med detaljer i terrakotta. Färgen är en del av formen, inte något som lagts på i efterhand.
Det är samma färgvärld som den här webbplatsen är byggd på.
Här är det vackra och det användbara sällan två olika saker.
Vattnet som skulptur
I parken leds vattnet genom skulpterade stenkar som får det att röra sig i slingor, fram och tillbaka, som i en bäck. Det är vackert att se på, och det har en uppgift: rörelsen syresätter vattnet i den biologiska reningen.
Konst och funktion, i samma form. Det är ett återkommande tema på platsen.
Även parken är komponerad. Häckarna, bersåerna och gångarna leder blicken och fötterna, och varje gång leder någonstans.
